Nu tänkte jag bara skriva av mig lite om varför jag inte bloggat och om min vackra ponny, som dog för ett år sen exakt.. Så sluta läsa NU om du tkr de e bullshit o läsa eller nått..
Har inte bloggat för att jag
1 inte orkat
2 inte haft nån motivation till det
3 Har hänt så mkt bajs
4 Inte haft ngt o skriva om förutom om hur mkt jag saknar Lisa var o varannan dag o vecka o det kan ju bli lite långtråkigt att höra på..
1 inte orkat
2 inte haft nån motivation till det
3 Har hänt så mkt bajs
4 Inte haft ngt o skriva om förutom om hur mkt jag saknar Lisa var o varannan dag o vecka o det kan ju bli lite långtråkigt att höra på..
okej.. 1 år sedan Lisa dog.. 1 år och en dag sedan jag gav henne den sista kramen, sa åt henne att jag älskade henne, borrade in näsan i hennes päls, kramade med fingrarna i hennes tjocka vinterpäls, grät vid hennes sida och till slut önskade henne lycka till och att vi inte skulle ses mer.... Hon var så lugn men endå ganska livfull, hon stapplade runt där med sina inpackade framhovar och försökte få ut dom sista fröna ur "fågelmatsgrunkan".
Jag låg med huvudet på henne en stund o tänkte på livet efter.. Hur skulle det se ut liksom? Hur skulle en sommar utan världens bästa syster och bästis se ut? Kunde inte föreställa mig det. Men jag fixade en sommar utan henne hyfsat oki men OJ vad jag saknat henne denna vinter. Få åka pulka i full galopp runt byn med min lilla ponny, ta in henne i hallen bara för att ge henne lite knäckebröd. Göra massa hyss. men icke.. Nu har vi bara "riktiga" hästar som är tråkiga vad gäller sånt.
Efter att jag hoppat in i bilen o skulle åka till Sverige så bara följde jag henne med blicken så länge det gick, hon gick fridfullt runt o käkade lite hö då o då. I två dagar hade jag sagt åt mamma flera gånger om dagen att jag tror det kommer gå över för att hon bara gick bättre och bättre, mamma sa åt mig att jag inte får hoppas för mycket. En kväll när jag hade suttit ute hos Lisa i ett par timmar så kom mamma ut o sa attt jag måste förbereda mig för det värsta. Så grät vi lite båda två och jag kan fortfarande inte fatta?!! Varför min fina ponny? Världens goaste varelse, 19 år gammal.. Varför måste hon lida så? varför måsta hon upp till himlen mycket fortare än t.ex. mig? VARFÖR? Får troligen aldrig något svar. För det finns ingen mening med livet antar jag.
Lidandet har alltid funnits, kommer alltid att finnas och går inte att göra något åt.
Jag låg med huvudet på henne en stund o tänkte på livet efter.. Hur skulle det se ut liksom? Hur skulle en sommar utan världens bästa syster och bästis se ut? Kunde inte föreställa mig det. Men jag fixade en sommar utan henne hyfsat oki men OJ vad jag saknat henne denna vinter. Få åka pulka i full galopp runt byn med min lilla ponny, ta in henne i hallen bara för att ge henne lite knäckebröd. Göra massa hyss. men icke.. Nu har vi bara "riktiga" hästar som är tråkiga vad gäller sånt.
Efter att jag hoppat in i bilen o skulle åka till Sverige så bara följde jag henne med blicken så länge det gick, hon gick fridfullt runt o käkade lite hö då o då. I två dagar hade jag sagt åt mamma flera gånger om dagen att jag tror det kommer gå över för att hon bara gick bättre och bättre, mamma sa åt mig att jag inte får hoppas för mycket. En kväll när jag hade suttit ute hos Lisa i ett par timmar så kom mamma ut o sa attt jag måste förbereda mig för det värsta. Så grät vi lite båda två och jag kan fortfarande inte fatta?!! Varför min fina ponny? Världens goaste varelse, 19 år gammal.. Varför måste hon lida så? varför måsta hon upp till himlen mycket fortare än t.ex. mig? VARFÖR? Får troligen aldrig något svar. För det finns ingen mening med livet antar jag.
Lidandet har alltid funnits, kommer alltid att finnas och går inte att göra något åt.
Ett par timmar efter att jag for, la hon sig ner och mamma kunde inte se henne sån så hon fixade grävskopa, en snubbe som skulle fixa vägen till lidandets slut lite lättare mm till morgondagen.
Kan inte ens tänka mig hur tungt det måsta ha varit, men jag har en stark mamma antar jag<3
Själv skidade jag o tankarna var på annat för ett tag.
Dagen efter sa pappa med en väääldigt ledsam röst "mamma vill att du ringer henne, o de är inget positivt hon ska säga"
Vart skulle jag nu ta vägen? Hoppa från liften följande dag? kväva mig med tandborsten? Sova ute på natten så jag frös ihjäl?
Iallafall så skrev jag till mamma på fb att hon inte skulle ringa o att jag inte kunde prata om det men att vi tar det typ när jag kom hem eller något.. Det måste ju vart sjukt jobbigt för henne också så och jag hatar att gråta framför folk, till och med min familj så det blev aldrig något samtal.
Asta hade iallafall blivit väldigt uppstressad när dom hade ledit ut Lisa ur stallet så hon kände nog på sig vad som skulle hända. Undra om hon saknar henne lika mycket som jag? Tror inte.. men tänk om?
Hoppas att inte Lisa visste vad som väntade men om hon gjorde det så hoppas jag att hon var okej med det.. Att hon fick sluta lida är det viktigaste. Och att livet efter döden, om det finns något.. är henne till lags.
hon är ändå min syster, min syster som jag aldrig någonsin kommer att glömma. En syster som fanns med mig fysiskt i 15år, och nu psykiskt och typ andligt i resten av åren. Tider som dessa som vart under detta år utan henne har varit tider jag hade behövt henne. Bara gått ut o gå eller fara på en vagn/pulk tur o sjungit o fått vara glad över att ha världens bästa vän<3
Jag älskar Lady Jane, min ängel, min hjälte, min familjemedlem!
Min kisse har fått bli min nya "fysiska" skatt, men ingen blir någonsin som min ponny var.. INGEN<3
Vila i frid Lisa.. Hoppas ditt första år i himlen vart ett bra år. Hoppas du inte sett alla gånger jag gråtit för dig.. För jag lovade att va stark, men går det inte så går det inte. Tack o hej
Kan inte ens tänka mig hur tungt det måsta ha varit, men jag har en stark mamma antar jag<3
Själv skidade jag o tankarna var på annat för ett tag.
Dagen efter sa pappa med en väääldigt ledsam röst "mamma vill att du ringer henne, o de är inget positivt hon ska säga"
Vart skulle jag nu ta vägen? Hoppa från liften följande dag? kväva mig med tandborsten? Sova ute på natten så jag frös ihjäl?
Iallafall så skrev jag till mamma på fb att hon inte skulle ringa o att jag inte kunde prata om det men att vi tar det typ när jag kom hem eller något.. Det måste ju vart sjukt jobbigt för henne också så och jag hatar att gråta framför folk, till och med min familj så det blev aldrig något samtal.
Asta hade iallafall blivit väldigt uppstressad när dom hade ledit ut Lisa ur stallet så hon kände nog på sig vad som skulle hända. Undra om hon saknar henne lika mycket som jag? Tror inte.. men tänk om?
Hoppas att inte Lisa visste vad som väntade men om hon gjorde det så hoppas jag att hon var okej med det.. Att hon fick sluta lida är det viktigaste. Och att livet efter döden, om det finns något.. är henne till lags.
hon är ändå min syster, min syster som jag aldrig någonsin kommer att glömma. En syster som fanns med mig fysiskt i 15år, och nu psykiskt och typ andligt i resten av åren. Tider som dessa som vart under detta år utan henne har varit tider jag hade behövt henne. Bara gått ut o gå eller fara på en vagn/pulk tur o sjungit o fått vara glad över att ha världens bästa vän<3
Jag älskar Lady Jane, min ängel, min hjälte, min familjemedlem!
Min kisse har fått bli min nya "fysiska" skatt, men ingen blir någonsin som min ponny var.. INGEN<3
Vila i frid Lisa.. Hoppas ditt första år i himlen vart ett bra år. Hoppas du inte sett alla gånger jag gråtit för dig.. För jag lovade att va stark, men går det inte så går det inte. Tack o hej